Kniven i ögat

vrids om

vrids om

det blixtrar

och smärtar

Om jag blir stilla.....................

Nej det slutar aldrig

MIGRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄN

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.
   av Karin Boye
Ur diktsamlingen "För trädets skull"

Knäckig äppelpaj
6 medelstora höstäpplen
2 dl vetemjöl 
2 dl socker
100 g smör

Gör så här
Sätt ugnen på 225°C. Skölj äpplena, ta ur kärnhusen. Skär äpplena i grova klyftor, skalet får gärna vara kvar. Lägg dem i en ugnssäker form.
Blanda mjölet med sockret och strö detta över klyftorna. Skiva det kalla smöret med osthyvel och täck äpplena helt.
Grädda i mitten av ugnen i ca 20 minuter. När äpplena fått fin färg är pajen klar!

Steg för steg fram mot en tillvaro i paradiset, sidentyget skulle bli tiggarens rikedom och därmed hans räddning. En bit av tyget låg redan i hans sko och gjorde stegen lätta, ja han bokstavligen svävade fram. Den långa vandringen skulle vara över snabbare än någon skulle kunnat tro. Men ännu var det en bit kvar och ljuset skulle snart nå även denna sida av jordklotet, han ökade stegen.

 I öknen fann en man sin döda hustru, hennes läppar log och i handen skimrade ädelstenen.

Tiggaren var framme hos sidenvävaren.

Väverskan slog ett sista slag med skytteln och drog sitt sista andetag i samma stund som tiggaren klev in genom dörren. Tyget var färdigt………………………

Tiggarens ädelsten var av glas och låg

tung i hans hand. Den skimmrade blått och värmde medans han såg ut över öknen. Den klara himlen började skina i rosa, orange och svartnade uppifrån stjärnranden. Kvinnan  bredvid honom hade precis slutat andas. Just när mörkret till slut tog över, svalnade ädelstenen. Tiggaren reste sig för att börja sin långa vandrig till  Siden Vävaren.

Sidentyget skulle snart vara färdigt, och kvinnan som vävde det tog vara på varje sekund av livet till de tunna trådarna.Med oseende ögon och sin egen andning som rytm slog kvinnan skytteln från ram till ram medans tyget blev större och himlen ljusnade, tiggaren började i samma stund sin långa vandring.

Vågat sa havet

Vågat sa havet till himelen

att det blåa blev rosigt på kinden

UGL-08

En bok, ett krus och dig,
som jag har kär,
till paradis
förvandlas ödemarken -
så mycket paradis som jag begär.

Omar Khayyam, d. 1123, persisk diktare, astronom och matematiker